Jag vill, men det går ej.

Imorse klev jag snabbt upp när klockan ringde och kände mig så grymt taggad till dagens Dundrettest! Laddade med havregrynsgröt, lite müsli, juice, en halv banan och en kiwi. Sedan efter att jag diskat klart gick jag till mitt rum och samlade krafter till Eye of the Tiger. Jag tänkte att idag ska jag springa snabbt, smart och få en tid under femton minuter. Väl i minibussen påväg till testplatsen kände jag en viss nervositet eftersom jag kände en del i benhinnan.
Började i alla fall värma upp med lite jogging för att sedan göra lite tempoökningar. Jag ville blunda för smärtan och köra ändå, men upptäckte ganska snabbt att det inte kanske är så smart att springa. Bröt lite smått ihop ett tag och fick panik. Tränarna sa till att det inte är någonting att snacka om... Jag måste avstå...
Jag ville ju så gärna springa och pärsa idag. Jag vill ju vara med och fullfölja träningspassen och schemat. Varför var detta tvungen att hända när jag precis har kommit igång med träningen här på skidgymnasiet? Är så himla förbannad och ledsen nu...! Ska i alla fall köra ett rullskidpass snart med enbart stakning.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0