Vendela

Idag körde jag säsongens första FIS tävling här i Gällivare på Dundret (10km fristil) vilket inte gick som jag ville. Har kört ganska mycket träning i veckan och sov dåligt inatt då jag somnade först klockan ett. På senaste tiden har jag varit pigg i kroppen och fri från mjölksyra, men idag när jag var och testade glidet innan start kände jag mig tyngre. 

 

Hade en hyfsat dålig startposition eftersom att jag inte kört så många FIS tävlingar förra säsongen. Jag startade i alla fall lugnt och på andra varvet försökte jag öka, men mina ben var jätte stumma trots mitt lugnare första varv. Blev omåkt av ett hundratal åkare (kändes det som) och mitt självförtroende var helt i botten. Ville bara kliva av och gömma mig i ett björnide kändes det som. Efter målgången bröt jag ihop trots att jag lovat mig själv att jag inte skulle göra det. Den här tävlingen är inte viktig på något sätt och alla vet vi att det brukar se annorlunda ut efter några tävlingar. Däremot var det viktigt för mitt självförtroende att starta denna säsong på ett bra sätt och tyvärr gjorde det inte det. Jag brukar inte vara i form eller åka mina bästa lopp i början på säsongen och det vet många. Det är individuellt och brukar vara samma för åkaren nästan varje år. Efter Jul, då brukar jag vanligtvis komma igång och jag är övertygad om att jag kommer åka bättre än förra vintern. Ska fortsätta träna på bra och hålla mig till träningsplaneringen för att sedan släppa upp innan Östersund så formen kommer. Har varit sjuk en hel del redan och har lite problem med stress och ångest då jag får ett tryck i bröstet då å då. Men det ska inte stoppa mig. Jag vill det här för mycket för att låta mig besegras av den här lilla skittävlingen. Nu siktar jag mot nästa mål!