Vendela

 

Under dom här dagarna har jag tänkt mycket på framtiden, vart jag vill komma med längdskidåkningen och vad idrotten betyder för mig. Jag kan enkelt svara att viljan inom mig att bli bättre och slutligen bäst växer för varje dag som går. Skidgymnasiet är inte ett skämt för mig eller en lek. Jag är här för att göra det jag gillar att göra mest och utvecklas till en bättre människa och som skidåkare. Att jag har fått denna möjlighet att få träna här tillsammans med de andra skideleverna och tillsammans också skapa en gemenskap med tränarna är stort för mig. Jag sa redan när jag kom hit: "Jag är här för att komma så långt som möjligt." och om det nu inte skulle räcka hela vägen vill jag ändå känna att jag har lagt ner hela min själ i detta.
 En del säger att jag drömmer för stort och en del har till och med skrattat åt mig, men man ska drömma stort och man ska ha höga mål för att komma någonstans. 

 

Tack vare min kära fader har jag kommit så här långt och det är jag evigt tacksam för. Visst kan det uppstå problem när man har sin pappa som tränare, men utan honom hade jag inte haft denna rutin, träningserfarenhet eller chansen att gå på det här skidgymnasiumet. Jag har lärt mig så otroligt mycket av han och jag kommer alltid ta emot hans råd och hjälp. Min mamma har även hjälpt till och ställt upp för mig. Hon står nästan alltid på tävlingsplatsen och hejjar mig i mål.Hon har gjort "drinkar" som jag nästan har spytt av, men som samtidigt har hjälpt till att hålla mig frisk.Trots att hon inte kan ta sig nerför en liten liten kulle, så har hon ändå satts sig in i idrotten ordentligt. 

Blir så känslosam när jag skriver om det här eftersom det är någonting jag verkligen brinner för.

Med stödet från pappa,mamma,morfar,mormor,Barry mm får jag enrgi och styrka av. TACK!! :D