Vendela

 

Glömde berätta att vi igår blev intervjuade av norsk tv samtidigt som vi fick träffa Marcus Hellner och ställa lite frågor om bland annat kommande vm. Super kul!

 

                                  Dagen började med matte lektion, sedan ett stakintervallpass i mjuka spår, lunch hemma eftersom det var vidriga raggmunkar i skolan. På eftermiddan blev det ett kort löparpass för mig och lite bålstyrka. 

Har pluggat i stort sett sedan middagen och nu är jag bara så less! Ska ta något äta och sedan krypa ner i sängen. God natt ♥

 

 

 

Kroppen känns seg, tung och mjölksyran i benen försvinner aldrig. Min energi är nere i botten och det känns som om jag gått in i väggen. Frustrationen växer hela tiden och jag känner bara att något är fel. Ena dagen mår jag bra, men nästa tar jag mig knappt fram. Resultaten sjunker hela tiden och självförtroendet gör dessamma. Jag har tränat på bra hela sommaren med ett mål i sikte: att bli BÄST!.. och därför känns livet bara så orättvist, eftersom jag vet att jag har kapaciteten att bli det. Min kondition är det absolut inget fel på och min teknik har blivit ännu bättre, men det är som om jag kämpar och sliter fast jag kommer inte fram. Jag har gjort allt rätt och stegrat träningen suksesivt för att slippa bli nertränad. Jag tål mycket träning och har en bra grund att stå på.

Folk säger hela tiden att det kommer gå tungt i ettan för att det ska gå bra i trean-fyran, men ni måste förstå att det är svårt att tänka så. När det ändå gick ganska bra för mig förra säsongen är det svårt när man dippar så här i början på gymnasiet. Det känns som om jag sviken alla som tror på mig och framför allt så sviker jag mig själv. När jag skulle tänka på tre positiva saker om loppet, kunde jag inte komma på en enda. Sedan funderade jag igen, och kom fram till att jag inte kan komma på tre positiva saker om livet. Negativiteten tar över och den kväver mig. 

 Nu vill jag bara veta vad som är fel, och gå till botten med det här!!

 

                                                               

 Oj, oj, oj! Det här måste vara rekord på sämsta uppdateringen i min blogg, men nu är jag här igen. Tävlingarna i Östersund gick inte som jag hoppats och blev faktiskt sjuk dagen efter sprinten vilket betydde att jag inte kunde åka distansen. Var i alla fall sjuk en hel vecka och kunde precis komma igång med träningen innan hammalägret satte igång. Från måndag till onsdag har vi kört på bra med träningen och har bland annat åkt till Skaulo på ett längre skidpass och sprungit vilse med Vilma. Vi avslutade lägret med en middag i Gällivare.

Har just nu en grym träningsvärk i speciellt vaderna från löpningen skulle jag tro. Idag tar jag därför vila och i helg ska jag försöka ta mig igenom loppen förhoppningsvis ganska snabbt. 

 

 

 

 

 

 

Rubriken säger allt. Om en kvart sätter jag mig i mini bussen med resten av gänget för att åka ner till Östersund och tävla Sverige Cup lördag/söndag. Är inte direkt i super form, men man får göra det bästa av det man har. 

Wish me luck! Hejdå! ♥