Vendela

Kroppen känns seg, tung och mjölksyran i benen försvinner aldrig. Min energi är nere i botten och det känns som om jag gått in i väggen. Frustrationen växer hela tiden och jag känner bara att något är fel. Ena dagen mår jag bra, men nästa tar jag mig knappt fram. Resultaten sjunker hela tiden och självförtroendet gör dessamma. Jag har tränat på bra hela sommaren med ett mål i sikte: att bli BÄST!.. och därför känns livet bara så orättvist, eftersom jag vet att jag har kapaciteten att bli det. Min kondition är det absolut inget fel på och min teknik har blivit ännu bättre, men det är som om jag kämpar och sliter fast jag kommer inte fram. Jag har gjort allt rätt och stegrat träningen suksesivt för att slippa bli nertränad. Jag tål mycket träning och har en bra grund att stå på.

Folk säger hela tiden att det kommer gå tungt i ettan för att det ska gå bra i trean-fyran, men ni måste förstå att det är svårt att tänka så. När det ändå gick ganska bra för mig förra säsongen är det svårt när man dippar så här i början på gymnasiet. Det känns som om jag sviken alla som tror på mig och framför allt så sviker jag mig själv. När jag skulle tänka på tre positiva saker om loppet, kunde jag inte komma på en enda. Sedan funderade jag igen, och kom fram till att jag inte kan komma på tre positiva saker om livet. Negativiteten tar över och den kväver mig. 

 Nu vill jag bara veta vad som är fel, och gå till botten med det här!!