Elever i skolan blir robotar i Sveriges armé.

Det känns som om jag blir jagad.
Jagad tjugofyra timmar om dygnet.
Pulsen går aldrig ner, och oron för att bli fångad slutar inte.
Allt bara fortsätter och fortsätter i en ond cirkel.

Det känns som om jag ska falla ihop.
Falla ihop och gå sönder.
Jag ger aldrig upp, men tankarna om att göra det slutar inte.
Allt bara fortsätter och fortsätter i en ond cirkel.

Det känns som om tiden inte räcker till.
Inte för något alls.
Jag hinner aldrig slappna av, och oron för att inte hinna slutar inte.
Allt bara fortsätter och fortsätter i en ond cirkel.

Det känns som om vi inte har något val.
Inte något val att bli robotar i Sveriges armé.
Vi har aldrig någonting att säga till om, men tankarna om att vi någon gång ska säga ifrån slutar inte, men ingen kommer att lyssna.
Allt bara fortsätter och fortsätter i en ond cirkel.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0